- Marlene Johannesson

Allt var toppen, tills dess då jag bröt ihop och började gråta.

 

Julstämningen steg och vi längtade alla efter den fina vita julen. Dagarna gick och det gick knappt att bärga sig. Allt var ordnat långt innan julafton, bakelserna, pynten, maten.. allt.

        Dagarna gick och dagen var kommen. Julafton, efterlänktade julafton. Vi var alla krya, glada och aningen spralliga. Känslan var underbar, känslan av att veta att det var julafton och en del snö ute!  Hur härligt är det inte med en vit jul?

        Hur som helst så gick vi alla upp runt 9-10 någon gång och åt lte frukost, tände adventsljusen och hade julmusiken igång. Därefter gick alla och gjorde sitt. Jag gick och hjälpte till lite här och var, städade, tvättade lite kläder och fixade till mig själv lite granna. När klockan slog 15.00 så blev det lite julbord och tv-tittande. För vem skulle vilja missa Kalle Ankas Jul? Inte jag iallafall.

       Efter allt käkande och tv-tittande blev det lite julklappsutdelning. Lika trevligt var gång! Fick såklart en hel del fina saker som jag är tacksam för och hoppas att de andra känner detsamma vad gäller deras saker med då förstås.

        Det bästa med den dagen var nog att vi satt samlade, hela familjen. Älskar när min fina familj är enade med varandra och kan göra trevliga saker tillsammans, t.ex. spela, kolla film och dela tonvis med skratt. För vad vore en värld utan sin fantastiska familj?

        Därefter var det dags att lägga sig, men något hände. Jag bröt ihop. Jag började gråta. Varför kan man då undra? Det vet jag faktiskt knappt själv om jag ska vara ärlig. Var väl helt enkelt glad över att hela familjen var samlad för en gångs skull, det är så sällan att det händer, eftersom de flesta föredrar att sitta framför sina datorer, tv-apparater eller mobiler.

         Denna kvällen blev speciell, känslosam och fantastisk, trots att det föll lite tårar senare mot kvällen.

 

 

              Min Jul